Lyckat misslyckande

Jag är stolt och irriterad. Jag lyckades köra hela passet trots det hemskaste astma-anfallet på länge. Lyckades till och med få en hyfsad tid MEN hade så gärna velat visa mamma mina framsteg och ta i. Blev knappt svettig idag, det kändes som om jag sprang i snigelfart pga astman. Hur dum får man vara? Glömma medicinen hemma...

God natt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Till bloggens startsida