Igår hade jag otur.

 

Det började kvällen innan med att min skrivare inte fungerade så att jag skulle bli tvungen att vakna och åka in till stan tidigare för att skriva ut hemtentan på mammas jobb. Under natten vaknade jag varje timma för att jag var rädd att försvova mig eftersom att det var tenta inlämning.

 

Nästa dag var jag trött men jag kommer iväg i tid och följer med mamma till jobbet, får min hemtenta utskriven och kommer  in till universitetet över en timma tidigt men att vänta är ju inte så farligt. Till slut lämnas tentan in och resten av skoldagen går bra. På väg hemmåt springer jag för att hinna med tåget och hinner! Går och handlar i centrum och bestämmer mig för att handla allt vi behöver så det blir tungt att släpa, vid det här laget är jag trött.

 

När jag kommer ut ur centrum går precis min buss men jag hinner med en annan, den bussen får jag stå på och när jag går av vid slutstation får jag gå en extra bit hem i regnet med alla grejer. Jag blir blöt och kall men det gör ju inget för snart är jag hemma.

 

Kommer hem, postlådan är överfull men jag lyckas ta all post. Armarna är fulla av saker nu, det ska vli skönt att komma hem. Det är svårt att få upp nyckeln, delvis för att armarna är fulla men framför allt för att nyckeln inte är där. Min bror har lånat min nyckelknippa och byt ut den mot en enskild nyckel som inte går att låsa upp dörren med. Jag är blöt, kall och utelåst i regnet med kyl- och frysvaror men jag kommer i alla fall in i garaget. Grannen med extranyckeln är inte hemma.

 

Vad fasiken gör man? Vid det här laget är det lite skratta eller gråta-känsla över situationen. Jag lutar åt att gråta eller åtminstonde bli irriterad men när jag ringer till min syster som bor 1km bort och det visar sig att hon är i Göteborg av alla ställen kan jag inte låta bli att tycka att det är lustigt. Att dessutom förklara situationen och höra hur osannolik den låter får mig nästan att börja fnissa. Hur otur kan man ha en och samma eftermiddag? Det undrar hon med och föreslår att jag ska ringa och höra var hennes man är men jag kommer inte fram när jag ringer och mina kompisar i närheten har flyttat eller är på sina jobb. Mamma kommer hem extra sent. Det blit bara mer och mer osannolikt. Kaka på kaka av otur.

 

Min sista chansning är att ringa min andra syster, hon bor en bra bit bort och om jag ens kan komma dit så måste jag åka tillbaka, ta en buss och ett tåg och sen gå en bit för att komma fram. Hon svarar som tur är men hon är inte hemma..... SÅKLART men hon säger att hon "bara" är  hos en kompis och fikar och säger att jag får komma till henne, och eftersom att hon är nära stationen så vi bestämmer att vi möts där. Jag låser in kylvarorna och posten i garaget, tar med mig frysvarorna och ger mig iväg mot bussen. Ca 45 minuter senare kommer jag äntligen in i ett varmt hus.

 

Efter det går resten av kvällen bra, jag har kul men min syster och Emma, Conny kommer hem och lagar mat, vi pratar och tittar på tv innan mamma ringer och säger att hon är på väg hem och Conny kör ner mig till stationen igen. Mamma och jag tar sedan bilen hem och jag går i princip och lägger mig direkt, somnar på direkten och sover till 11 nästa dag. Snacka om trött.