Frustrationen som uppstår när man ringt för att få ett recept påfyllt tre gånger och de till slutsäger att det redan finns påfyllt..

 

Frustrationen som sedan uppstår när man går på apoteket, igen, och de säger, för andra gången, att det inte alls finns något recept....

 

Vad gör man? Det är inte som om man kan strunta i det direkt och nu har det tagit sån tid (snart 3 veckor) att jag behövde medicinen för länge sen men jag måste absolut senast ha den på fredag.

 

Jag blir så arg för dels för att jag var ute i väldigt god tid men framför allt för att jag imorgon inte har tid att ringa och sitta i telefonkö, en fjärde gång. Jag känner mig som ett barn och jag tycker inte om att det behövs men när mamma erbjöd sig att ringa åt mig kunde jag knappast tacka nej. Det fanns ingen vettig anledning att göra det så jag tackade ja. Jag kan verkligen inte sitta i telefonkö imorgon och nu är det brottom att få den där medicinen så då får man svälja sin stolthet och ta emot hjälp det är ju egentligen ingen stor sak men det känns som något man helst vill göra själv av ren princip för att man helt enkelt är vuxen nog att ta hand om sig. Det känns fel att inte göra det själv.

 

Det är mitt personliga ansvar, min buisness, och något jag absolut klarar av när det inte är såhär. Hade det inte varit brottom hade jag gjort det själv som jag brukar. Blir så förbannad, så här ska det inte få vara, känner mig orolig, frustrerad och som jag inte har någon kontroll - som en frustrerad fyraåring kanske är en bra beskrivning.

 

-_______________-

 

God natt.