Jag är en sån person som hjälper till om jag kan. Helt enkelt eftersom att det är en sån människa jag vill vara - snäll och hjälpsam. Det låter bra i mina öron, som något att sträva efter om det inte skulle falla sig naturligt. Så naturligtvis hjälper jag mina vänner, naturligtvis finns jag där för dem, för i min värld är det så vänskap fungerar.

...Men ibland inser man att inte alla tänker likadant och jag kan inte låta bli att bli besviken när jag ansträngt mig för människor som sedan inte vill ge mig ens hälften tillbaka någon endaste gång. Själv är jag ju beredd att göra så mycket för dem...

Jag vet inte om det är en bra sak att jag inte lär mig något av detta, för det har hänt upprepade gånger, och blir lite mer pessimistisk, eller om det är naivt att tro att det på något vis ska tjäna mig att jag är så optimistisk och snäll? Jag försöker ju vara en sån människa jag själv skulle se upp till, en sån människa som inspirerar mig men samtidigt är det så tungt att ge en del av sin ork och sitt engagemang till människor som verkligen väljer att utnyttjar det, att utnyttja en. Det är alltid lika oväntat på något vis. Det känns som att det enda man kan göra är att sluta umgås med en person som gör så men då är det ju "redan försent" om man säger så. Jobbigt läge.

Jag tänkte skriva att idag är den första dagen på väldigt länge som jag inte har pluggat, ens lite ...men sen kom jag på att jag faktiskt började läsa en artikel imorse. Oops. Det här är i alla fall en av de dagar då jag pluggat minst den senaste tiden.

Nu är det verkligen slutspurt i skolan, lämnade in C-uppsatsen i måndags, en annan uppsats i fredags. Har en lektion, två foruminlägg att skriva i en kurs och opponering på/av C-uppsats (ett/två seminarium) kvar. På måndag får vi reda på vem vi ska opponera på, vem som opponerar på oss och vem som är examinator. Skönt att få reda på det och ännu skönare att allt snart är klart!

Men allt har inte varit frid och fröjd, jag haft väldigt många tekniska problem i veckan. Först kunde jag inte lämna in min C-uppsats själv, fick nästan inte in min andra uppsats heller i fredags. Sen har internet kommit och gått som det vill etc.. Ångestnivån har varit ganska hög till och från ska jag erkänna, speciellt när jag inte fick upp C-uppsatsen... Urs! Tack och lov så kunde Lena hjälpa mig.

Jag hatar att ha tekniska problem, speciellt när det inte är jag som orsakat dem. Jag har haft en del otur med sånt under min skoltid, ofta löser det sig eftersom att jag har som vana att printscreena mina inlämningar så att jag kan bevisa att jag gjort det jag ska, som när jag inte blev registrerad på en kurs trots att jag registrerat mig. I fall som detta, när man inte får upp saker, då är det svårt att fixa själv och dessutom bevisa att man inte orsakat problemet själv eller är allmänt oteknisk. Irriterande helt enkelt men snart slipper jag sånt. Hurra!    ;)