VT14
Har nu officiellt svarat ja till min plats nästa termin. Behövde inte tänka över det alls, känns som att jag är på rätt ställe även om det ibland känns trögt, som nu med uppsatsen för mig del. Så verkar det vara för alla, vad man än pluggar. Det går i vågor helt enkelt. Nu ska jag sluta försöka hitta på undanflykter och istället skriva vidare på uppsatsen.
Har nu officiellt svarat ja till min plats nästa termin. Behövde inte tänka över det alls, känns som att jag är på rätt ställe även om det ibland känns trögt, som nu med uppsatsen för mig del. Så verkar det vara för alla, vad man än pluggar. Det går i vågor helt enkelt. Nu ska jag sluta försöka hitta på undanflykter och istället skriva vidare på uppsatsen.
Den första snön och ny frissyr!
Igår kom första snön här, den kom precis när jag var på väg till bussen. Bilderna nedan är tagna med max 5 minuters mellanrum, det snöade på ganska bra med andra ord. Hade tid hos frissan och var på väg mot bussen när det började snöa, när jag kom fram till busshållplatsen var jag helt vit av snö, faran med yllekappor och stickade halsdukar men jag tyckte det var mysigt. Det är något speciellt med den första snön!
Hos frissan blev det toppning och liter starkare ombre-effekt på håret, lite mörkare i rötterna och ljusare i topparna dock inte riktigt lika dramatiskt som det ser ut på vänstra bilden nedan, utan mer som på den högra.
Jag är nöjd men det känns ovant, måste nog vänja mig lite precis som vanligt efter frisörbesök.
Tror att jag börjar bli frisk nu, bara lite hosta kvar hoppas att den går över tills på måndag, vore skönt att vara frisk nu när det är en hel del på gång i både skola och hemma inför födelsedag, jul och eventuellt nytt arbetsuppdrag.
Igår kom första snön här, den kom precis när jag var på väg till bussen. Bilderna nedan är tagna med max 5 minuters mellanrum, det snöade på ganska bra med andra ord. Hade tid hos frissan och var på väg mot bussen när det började snöa, när jag kom fram till busshållplatsen var jag helt vit av snö, faran med yllekappor och stickade halsdukar men jag tyckte det var mysigt. Det är något speciellt med den första snön!
Hos frissan blev det toppning och liter starkare ombre-effekt på håret, lite mörkare i rötterna och ljusare i topparna dock inte riktigt lika dramatiskt som det ser ut på vänstra bilden nedan, utan mer som på den högra.
Jag är nöjd men det känns ovant, måste nog vänja mig lite precis som vanligt efter frisörbesök.
Tror att jag börjar bli frisk nu, bara lite hosta kvar hoppas att den går över tills på måndag, vore skönt att vara frisk nu när det är en hel del på gång i både skola och hemma inför födelsedag, jul och eventuellt nytt arbetsuppdrag.
överanalyserar
Nu är mitt första utkast till B-uppsatsen inlämnat, det var lite kort men jag är en sån där person som inte kan skriva på för skrivandetsskull. Det är kvalitet inte kvantitet man burkar säga, eller hur?
Så jag hoppas att min handledare är okej med mina få sidor. Han kan vara snäll på sånt ibland om han ser förstår varför och tycker att det som ska vara med har kommit med men ibland verkar han väldigt noggrann med sånt. Faaassttt...
Om han är noga med om instruktionerna följts så är det många som skrivit för lite, många har skrivit saker som inte skulle ha varit med i detta utkast, visst det är en bra sak att de kommit i gång med dem delarna också men det döljer ju inte det faktum att de inte skrivit x antal sidor under de rubriker som ska finnas med. Förstår verkligen inte varför jag ens sitter och funderar på sånt här, tänkter i alla olika banor, väger alternativa sätt att tänka och handla och överanalyserar hela situationen.
Det är ett första utkast, det ska ju verkligen inte vara perfekt..
Orkar inte.
I natt hostade jag som en galning, sov inte bra och vaknade med hög feber (och dessutom träningsvärk från hostandet, måste ha spänt hela kroppen när jag hostat för jag har till och med träningsvärk i armarna). Det fanns inte en chans att jag skulle klara av att gå på dagens lektion med så hög feber så jag stannade hemma i sängen. Det kändes inge kul att låta de andra jobba på när man själv inte var där och bidrog men dels så sa de till mig igår att stanna hemma om jag inte mådde bra och sen var febern så löjligt hög att allt jag kunde tänka så fort jag rörde på mig var "det här går inte". Jag tror att jag kan ha tagit ut mig igår när jag var med Emma och Lena på Vasa museet, hade så trevligt och var så fokuserad på det jag höll på med att jag glömde bort att ta det lugnt och anstränger man sig när man är sjuk brukar det slå tillbaka nästa dag. SL hjälpte inte till heller, det var svårt att ta sig hem och det om något kan ju få en att anstränga sig mer än man behöver, stå på tåg med tunga väskor till exempel...
Jag mår fortfarande riktigt dåligt men febern är inte lika hög längre, egentligen orkar jag inte alls plugga men det finns en deadline att möta, första delen av våra B-uppsatser ska in i morgon så jag fick plugga lite i alla fall. Jag bestämde mig för att det var minst jobbigt att läsa tidigare forskning, tack och lov så kröp min inre språknörd fram och sög i sig varje ord ur den litteratur jag läste och bara tyckte att det var sjukt intressant. Det behövs sånna stunder då det verkligen klickar till i huvudet och man ännu en gång förstår varför man pluggar det man pluggar. Skönt. Naturligtvis tog energin slut fort men nu har jag i alla fall gjort något, får fortsätta i morgon, det står datum men ingen tid på deadlinen så måste jag kan jag lämna in uppsatsen på onsdag 23:59 fast det slipper man ju helst..
Nu ska jag gå och lägga mig, hoppas på mer sömn i natt.
Ibland är det tur att man är två.
Jag är sjuk som en hund idag men det var ännu värre igår.
Antingen så är det här förkyldningarnas förkyldning eller så är det något annat men det kommer jag nog aldrig få veta för jag hoppas att det försvinner av sig själv. SNART. Ska försöka få lite pluggande gjort men det blir mest att ligga i sängen idag tråkigt nog men jag orkar ingenting.
3 timmar.
Har sovit mindre än 3 timmar i natt, frös jättemycket och kunde inte stänga av hjärnan. Ska bli spännande att se hur länge (och hur bra) hjärnan hänger med idag. Märker redan nu när jag skriver att det lätt blir fel, inte stavfel (inte vad jag märker i alla fall men man vet aldrig..) utan det blir andra ord eller slut på orden.Hänger blev händer och märker blev märka.
Sömnbrist är inte bara jobbigt, det är intressant också.
Vad irriterande possitivt det där lät i mina öron men det är sant.
Nu är det snart dags att packa väskan och bege sig mot universitetet, får se hur det går. Hoppas vi får jobba i våra projektgrupper under lektionen, annars är nog risken att jag somnar ganska stor..
Nu är det jul igen!
Nu är det jul på min blogg. Jultema alltså, i headern.
Hört Adolphson & Falk's "mer jul"? Jag tror att den handlar om mig. Jag blir verkligen peppad inför jul, det kan nästan inte bli för mycket. Det är en sån grymt mysig tid på året och nu är det mindre än en månad kvar till julafton. Härligt!
Två till.
Jag älskar chubby sticks, jag har testat liknande produkter men originalet är enligt mig bäst, mjukgörande, sköna och fina. Som en blandning av läppbalsam och läppstift. Vare sig det handlar om vanliga chubby sticks eller chubby sticks intense så har jag inte hittat någon annan version jag gillar bättre så jag beställde två till när jag hade rabatt på kicks för några veckor sedan - så nu har jag en samling på sex stycken som jag fått och köpt. De nya sticksen heter 13 mighty mimosa och 01 curviest caramel (intense).
Till vänster: 13 mighty mimosa. Till höger: 01 curviest caramel.
Min favorit av de två är den naturligt rosa mighty mimosa som jag har på bilden ovan,
för den som vill veta är bilden tagen innan jag åkte iväg på Emmas namngivning.
Till vänster: 13 mighty mimosa. Till höger: 01 curviest caramel.
Min favorit av de två är den naturligt rosa mighty mimosa som jag har på bilden ovan,
för den som vill veta är bilden tagen innan jag åkte iväg på Emmas namngivning.
fredagsmys
Jag var på bio igår. Såg The Hunger Games: Catching Fire med min mamma. Vi har bestämt oss för att se hela triologin tillsammans så nu var vi på andra filmen och passade på att äta en mysig middag på en liten restaurang i närheten av biografen innan.
Jag har läst böckerna och sett Battle Royale som många anser att Hunger Games härmat men måste säga att jag tycker att Hunger Games har en bättre story. Nu är det bara en del kvar, spännande men det är synd att det går så lång tid mellan delarna..
Ska man skratta eller gråta?
Igår hade jag otur.
Det började kvällen innan med att min skrivare inte fungerade så att jag skulle bli tvungen att vakna och åka in till stan tidigare för att skriva ut hemtentan på mammas jobb. Under natten vaknade jag varje timma för att jag var rädd att försvova mig eftersom att det var tenta inlämning.
Nästa dag var jag trött men jag kommer iväg i tid och följer med mamma till jobbet, får min hemtenta utskriven och kommer in till universitetet över en timma tidigt men att vänta är ju inte så farligt. Till slut lämnas tentan in och resten av skoldagen går bra. På väg hemmåt springer jag för att hinna med tåget och hinner! Går och handlar i centrum och bestämmer mig för att handla allt vi behöver så det blir tungt att släpa, vid det här laget är jag trött.
När jag kommer ut ur centrum går precis min buss men jag hinner med en annan, den bussen får jag stå på och när jag går av vid slutstation får jag gå en extra bit hem i regnet med alla grejer. Jag blir blöt och kall men det gör ju inget för snart är jag hemma.
Kommer hem, postlådan är överfull men jag lyckas ta all post. Armarna är fulla av saker nu, det ska vli skönt att komma hem. Det är svårt att få upp nyckeln, delvis för att armarna är fulla men framför allt för att nyckeln inte är där. Min bror har lånat min nyckelknippa och byt ut den mot en enskild nyckel som inte går att låsa upp dörren med. Jag är blöt, kall och utelåst i regnet med kyl- och frysvaror men jag kommer i alla fall in i garaget. Grannen med extranyckeln är inte hemma.
Vad fasiken gör man? Vid det här laget är det lite skratta eller gråta-känsla över situationen. Jag lutar åt att gråta eller åtminstonde bli irriterad men när jag ringer till min syster som bor 1km bort och det visar sig att hon är i Göteborg av alla ställen kan jag inte låta bli att tycka att det är lustigt. Att dessutom förklara situationen och höra hur osannolik den låter får mig nästan att börja fnissa. Hur otur kan man ha en och samma eftermiddag? Det undrar hon med och föreslår att jag ska ringa och höra var hennes man är men jag kommer inte fram när jag ringer och mina kompisar i närheten har flyttat eller är på sina jobb. Mamma kommer hem extra sent. Det blit bara mer och mer osannolikt. Kaka på kaka av otur.
Min sista chansning är att ringa min andra syster, hon bor en bra bit bort och om jag ens kan komma dit så måste jag åka tillbaka, ta en buss och ett tåg och sen gå en bit för att komma fram. Hon svarar som tur är men hon är inte hemma..... SÅKLART men hon säger att hon "bara" är hos en kompis och fikar och säger att jag får komma till henne, och eftersom att hon är nära stationen så vi bestämmer att vi möts där. Jag låser in kylvarorna och posten i garaget, tar med mig frysvarorna och ger mig iväg mot bussen. Ca 45 minuter senare kommer jag äntligen in i ett varmt hus.
Efter det går resten av kvällen bra, jag har kul men min syster och Emma, Conny kommer hem och lagar mat, vi pratar och tittar på tv innan mamma ringer och säger att hon är på väg hem och Conny kör ner mig till stationen igen. Mamma och jag tar sedan bilen hem och jag går i princip och lägger mig direkt, somnar på direkten och sover till 11 nästa dag. Snacka om trött.
Nighty night!
Har suttit och jobbat på min tenta och nu känns det som att den äntligen är under kontroll. Jag har fått ihop ungefär 5 sidor, 6 sidor är max. Så nu när det står något under varje fråga och jag börjar känna att jag vet vad som är kvar att göra känner jag att jag kan gå och lägga mig.
Det känns som att jag dragit ut den här tentan ur mitt öra eller något, den bara kom till på några dagar. Jag har inte haft tid att sitta med den en längre sammanhängande tid förns för några dagar sen och det är först igår och idag det känns som jag verkligen kunnat skriva på den ordentligt, inte bara kladda. Tror aldrig jag haft så mycket annat att göra under en hemtenta någonsin. Det har varit namngivningar att fixa inför och gå på, tågkaos som gjort att jag fått ryka in och hämta barn, världsdiaetsdagen och mycket mer. Dessutom har min bror varit hemma så jag har inte kunnat få det lugn jag brukar vara bortskämd med men nu känns det som om jag kan slappna av lite. LITE. Än är det inte över...
Imorgon ska jag gå igenom och redigera tentan och göra några små saker jag inte gjort ikväll, läsa några sidor i någon bok, titta igenom några undersökningar och sist men inte minst se till att sidanvisningarna stämmer. Så det är en hel del kvar men det känns som sagt som att det är under kontroll, i värsta fall kan jag ju köra en all-nighter i morgon - det finns ingen anledning att sitta uppe hela natten redan i natt.
Så nu 01:40 säger jag äntligen god natt!
Favoriter Oktober 2013
Har man inga favoriter man kommer ihåg är det meningslöst att skriva ett sånt inlägg men den förra månaden vet jag att jag åtminstone hade tre favoriter.
Förra månaden handlade mer om hudvård än om smink för min del, dels för att nu när det är något mellan höst och vinter är det lätt att bli torr och fnasig men också för att jag varit sjuk en del och då skippar jag smink så mycket som möjligt. Hur som helst så har jag har lyckats hålla min hud under kontroll men hjälp av bland annat produkterna ovan.
1. Eucerin Lip Active. Eucerin igen. Mitt favorit lipsyl som inte luktar eller smakar något alls och som inte bara lägger sig uppe på lämmarna utan jag tycker att det känns som att den faktiskt gör något.
2. Foreo Luna mini brukar jag beskriva för vänner som en eltandborste för ansiktet. Alla burkar skoja om att det ser ut som en sexleksak och det kan dem få göra, den är så bra att jag helt enkelt inte bryr mig om den ser ut som en sexleksak eller inte. Den har gjort stor skillnad för mina porer och den har minskat mitt flagnande kring näsa och haka. Nu ska man bara fortsätta använda den varje dag för att behålla resultaten....
3. Nivea gentel cream wash gör mitt ansikte så mjukt. Jag gillar den bättre än mina dyrare versioner, det känns lite som att man har balsam i ansiktet (på ett bra sätt) när man använder den.
Har man inga favoriter man kommer ihåg är det meningslöst att skriva ett sånt inlägg men den förra månaden vet jag att jag åtminstone hade tre favoriter.
Förra månaden handlade mer om hudvård än om smink för min del, dels för att nu när det är något mellan höst och vinter är det lätt att bli torr och fnasig men också för att jag varit sjuk en del och då skippar jag smink så mycket som möjligt. Hur som helst så har jag har lyckats hålla min hud under kontroll men hjälp av bland annat produkterna ovan.
1. Eucerin Lip Active. Eucerin igen. Mitt favorit lipsyl som inte luktar eller smakar något alls och som inte bara lägger sig uppe på lämmarna utan jag tycker att det känns som att den faktiskt gör något.
2. Foreo Luna mini brukar jag beskriva för vänner som en eltandborste för ansiktet. Alla burkar skoja om att det ser ut som en sexleksak och det kan dem få göra, den är så bra att jag helt enkelt inte bryr mig om den ser ut som en sexleksak eller inte. Den har gjort stor skillnad för mina porer och den har minskat mitt flagnande kring näsa och haka. Nu ska man bara fortsätta använda den varje dag för att behålla resultaten....
3. Nivea gentel cream wash gör mitt ansikte så mjukt. Jag gillar den bättre än mina dyrare versioner, det känns lite som att man har balsam i ansiktet (på ett bra sätt) när man använder den.
14 november 17:30 sergels torg.
Varje dag insjuknar i snitt två barn i Sverige i en obotlig sjukdom.
En sjukdom som kan ha dödlig utgång.
En sjukdom som gör att dessa barn måste ta sprutor flera gånger varje dag i resten av sina liv.
Varannan svensk vet inte att typ 1-diabetes är obotlig och nästan en av fem tror att man kan bli frisk genom att ändra sin kost, det kan man inte. Okunskapen bidrar till att barn som lever med diabetes ständigt möter många fördomar från omgivningen, som att den orsakats av man ätit för mycket godis.
Foto: Lisa Hagman/Bullerbyn. Sergels torg, världsdiabetesdagen 2012.
”Att drabbas av typ 1-diabetes innebär stor omställning för hela familjen. Vardagen består av blodsockermätningar flera gånger per dag, fem till nio insulininjektioner dagligen samt kontinuerliga kontroller på sjukhus. Dessutom finns risken att senare i livet drabbas av allvarligare komplikationer, säger Lisa Hillerström, ordförande i Barndiabetesfondens Riksförening.
Världsdiabetesdagen, eller World Diabetes Day, startades 1991 av International Diabetes Federation (IDF) och WHO för att sätta fokus på den kraftiga ökningen av diabetes i världen.”
Min systerson har typ 1-diabetes, hade han inte haft det hade jag förmodligen inte kunnat så mycket om diabetes överhuvudtaget men nu kan jag en hel del. Jag förstår hur svårt det kan bli, att lämna ett barn på kalas kan plötsligt bli komlicerat och att göra ett litet misstag kan betyda sjukhus eller värre. Det är en dramatisk vardag som delas av fler och fler.
På torsdag, den 14 november, är det världsdiabetesdagen och för att uppmärksamma detta samlas vi och lyser upp sergels torg i blått i en kvart. Uppmärksamhet leder till kunskap som gör att bland annat min systerson slipper fördommar och som får honom och andra att se att vi är många som bryr oss.
Det finns inga ord som kan uttrycka vad jag känner inför okunskapen kring diabetes.
Visa ditt stöd 14 november 17:30 sergels torg.
Varje dag insjuknar i snitt två barn i Sverige i en obotlig sjukdom.
En sjukdom som kan ha dödlig utgång.
En sjukdom som gör att dessa barn måste ta sprutor flera gånger varje dag i resten av sina liv.
Varannan svensk vet inte att typ 1-diabetes är obotlig och nästan en av fem tror att man kan bli frisk genom att ändra sin kost, det kan man inte. Okunskapen bidrar till att barn som lever med diabetes ständigt möter många fördomar från omgivningen, som att den orsakats av man ätit för mycket godis.
Foto: Lisa Hagman/Bullerbyn. Sergels torg, världsdiabetesdagen 2012.
”Att drabbas av typ 1-diabetes innebär stor omställning för hela familjen. Vardagen består av blodsockermätningar flera gånger per dag, fem till nio insulininjektioner dagligen samt kontinuerliga kontroller på sjukhus. Dessutom finns risken att senare i livet drabbas av allvarligare komplikationer, säger Lisa Hillerström, ordförande i Barndiabetesfondens Riksförening.
Världsdiabetesdagen, eller World Diabetes Day, startades 1991 av International Diabetes Federation (IDF) och WHO för att sätta fokus på den kraftiga ökningen av diabetes i världen.”
Min systerson har typ 1-diabetes, hade han inte haft det hade jag förmodligen inte kunnat så mycket om diabetes överhuvudtaget men nu kan jag en hel del. Jag förstår hur svårt det kan bli, att lämna ett barn på kalas kan plötsligt bli komlicerat och att göra ett litet misstag kan betyda sjukhus eller värre. Det är en dramatisk vardag som delas av fler och fler.
På torsdag, den 14 november, är det världsdiabetesdagen och för att uppmärksamma detta samlas vi och lyser upp sergels torg i blått i en kvart. Uppmärksamhet leder till kunskap som gör att bland annat min systerson slipper fördommar och som får honom och andra att se att vi är många som bryr oss.
Det finns inga ord som kan uttrycka vad jag känner inför okunskapen kring diabetes.
Visa ditt stöd 14 november 17:30 sergels torg.
Är du hemma?
Satt och läste lite i kurslitteraturen (pdf:er) när telefonen ringde, det var min syster som undrade om jag var hemma vilket jag ju va. Jag hade helt missat att det pågick ett tåg-kaos, Helena ringde för att fråga om jag kunde hämta killarna för att hon inte skulle hinna dit i tid. Medan hon beställde taxi sprang jag omkring och packade en väska, gjorde mig i ordning och stängde av datorn. Det blev lite stressigt men barnen blev hämtade och Helena återgälldade mig genom att hämta mamma från tunnelbanan, hon kom inte heller med något tåg utan skulle fått ta en omväg hem om det inte vore för helena. Ibland är det bra med syskon helt enkelt.
Det blir nog inte så mycket mer pluggande idag för min del, får köra på imorgon och torsdag förmiddag. Torsdag kväll är det världsdiabetesdagen och 17:30 ska jag tillsamans med Hampiluren och massor av andra människor stå och lysa med något blått på sergelstorg. På fredag ska jag hjälpa Sara inför Emmas namngivning på söndag. Mycket på gång, tur att det finns tid för tentan nästa vecka också.
Har svårt att behålla fokus på det jag... oj vad det regnar ute......
Lägg märket till försöket till humor i rubriken, tänkte på hunden i upp när jag skrev den. Bra film.. Anyways.......
Idag försöker jag jobba med min hemtenta men det går segt. Jag känner mig inte riktigt frisk, har varit förkyld sen förra veckan och det är långt ifrån en optimal situation när man skriver hemtentor. Visst kan man sitta och snora och skriva på bra i alla fall men det som förstör för mig är att jag har svårt att behålla fokus på det jag gör. Jag engagerar mig inte riktigt och så är det med det mesta nu vare sig det gäller tentan eller något roligare, som en film till exempel. Jag orkar inte lägga ner energi på något och har därför svårt att bry mig om vad det nu är jag håller på med.
Helst skulle jag bara krypa tillbaka ner under täcket och sova men så fort jag ligger ner så får jag ingen luft vilket kanske är tur i oturen eftersom att det gör det lättare för mig att behålla självkontrollen och sitta kvar här framför tentan. Känns skönt att den är påbörjad i alla fall.
Idag försöker jag jobba med min hemtenta men det går segt. Jag känner mig inte riktigt frisk, har varit förkyld sen förra veckan och det är långt ifrån en optimal situation när man skriver hemtentor. Visst kan man sitta och snora och skriva på bra i alla fall men det som förstör för mig är att jag har svårt att behålla fokus på det jag gör. Jag engagerar mig inte riktigt och så är det med det mesta nu vare sig det gäller tentan eller något roligare, som en film till exempel. Jag orkar inte lägga ner energi på något och har därför svårt att bry mig om vad det nu är jag håller på med.
Pling sa det.
Ja! Pling sa det och så kom det ett minne.
Var inne på SF.se och såg en reklambild för Stockholm filmfestival och tänkte direkt på framsidan av Nicci French's "secret smile" eller på svenska "och så log han". Lite roligt eftersom att jag varken läst eller sett boken på flera år men omslaget fastnade tydligen någonstans i hjärnan och bara väntade på att jag skulle komma ihåg det.
Jag minns att jag tyckte att boken var bra men minns också hur hemsk och enerverande jag tyckte att antagonistenvar. Har dock lyckats glömma bort hur berättelsen slutar så det kanske är läga att leta reda på boken och läsa om den men då får jag försöka att inte stressa upp mig som förra gången, vem vet det kanske inte alls är som jag minns det och det är ju risken med att läsa om böcker..
Vad sägs? Vissa likheter finns väl?
Vad sägs? Vissa likheter finns väl?
God natt!
Woop woop!
Fick för en timma sen veta att dem jag jobbar för är nöjda med allt jag skrivit nu och att det bara är att mejla in mina timmar. Skönt. Hade inte fått svar på ett tag så började bli lite orolig för att något var fel och att jag skulle behöva ändra något med väldigt kort tid på mig men nu är det alltså klart! På vägen hem hämtade jag dessutom en bok jag beställt, till kursen vi håller på med just nu, som jag gått och väntat på och så har vi fått betygen på förra kursens hemtenta som tydligen gick bra för min del. En bra kväll helt enkelt, började dagen med stress så känns skönt att få avsluta den på ett bättre sätt.
Va sa? Vasa!
Idag var vi på vasamuseet för vårat första projektmöte. Vi observerade ett team-möte och pratade lite kort om projektet, vi blev väldigt väl bemötta och det känns riktigt kul att få jobba med dem! Efter mötet fick vi ta en tur i museet, gratis förstås.
Det kändes nästan som att vi lurat dem att ta emot oss så att vi fick gå där gratis, fast det har vi ju inte, vi ska jobba med dem och vi behöver faktiskt tillgång till museet för våra uppsatser men det kändes så oväntat, roligt och lyxigt på något sätt att bara huff puff ta en dörr från ett mötesrum in i museet och bara få gå där och ta in omgivningen. Det ingick i jobbet. Hur galet är inte det?
Vi gick en sväng och diskuterade och tog några broschyrer innan Micke och Emma behövde dra vidare till jobb etc. Lena och jag stannade kvar och såg oss omkring lite extra och funderade lite mer på projektämnen, uppsatsämnen, reflekterade lite allmänt över språk och hade allmänt trevligt.
Det känns som att vi kommer kunna samarbeta med personalen på vasa bra, som om vi har det stöd vi behöver, som om de är engagerade och possitiva, och som om det skulle kunna bli ett riktigt roligt projektarbete. Hoppas, hoppas!
Ensam i mörkret.
I fredags var jag in till stan en sväng och käkade middag med Emelie, det blev sushi och en trevlig pratstund. När jag senare samma kväll kom till centrum skulle jag behöva vänta 20minuter i kylan på min buss lägg på 10 minuters bussfärd och en kort promenad från busshållsplatsen hem så går det snabbare att promenera så det gjorde jag.
Måste erkänna att det faktiskt var lite obehagligt, det var många ställen där det var kolsvart, många gatulampor fungerade inte, så man fick hoppas att det inte fanns några gropar i vägen och sikta på en lampa långt bort för att se vart man skulle. På ett ställe kom det plötsligt ut en människa ur buskarna, det lugnade inte direkt ner mig men jag kom hem i ett stycke och de sista 5-10 minuterna var till och med välbelysta.
Kunde inte låte bli att dokumentera hur dåligt det var med funderande gatulampor, det var verkligen inte inbillning att det var kolsvart till och från. Obehagligt, jag är dessutom ganska duktig på att skrämma upp mig själv...
I fredags var jag in till stan en sväng och käkade middag med Emelie, det blev sushi och en trevlig pratstund. När jag senare samma kväll kom till centrum skulle jag behöva vänta 20minuter i kylan på min buss lägg på 10 minuters bussfärd och en kort promenad från busshållsplatsen hem så går det snabbare att promenera så det gjorde jag.
Måste erkänna att det faktiskt var lite obehagligt, det var många ställen där det var kolsvart, många gatulampor fungerade inte, så man fick hoppas att det inte fanns några gropar i vägen och sikta på en lampa långt bort för att se vart man skulle. På ett ställe kom det plötsligt ut en människa ur buskarna, det lugnade inte direkt ner mig men jag kom hem i ett stycke och de sista 5-10 minuterna var till och med välbelysta.
